hennyarpreggo.blogg.se

Igår fyllde jag 27 år och det blev en himla fin dag. Jag hade knappt hunnit tänka på att jag skulle fylla år då jag haft så mycket annat i huvudet. Men A gav mig en stereo till min iphone och lite blommor, godis och en romantisk hemlagad middag. Jag är så himla lyckligt lottad som fick honom. Bara den här grejen med presenten. Det var något som jag nämnt i förbigående för flera veckor sedan, att jag skulle vilja ha en stereo till iphonen. Och då lyssnar han på mig och kommer ihåg detta, sötisen :) 

Och jag känner mig så lyckligt lottad som har en sådan fin familj och många nära vänner som vekrligen är helt underbara. Så full av kärlek nu haha, kan det vara hormonerna kanske?

 

På kvällen sedan satt jag i soffan och slö-kollade på tv i vanlig ordning och helt plötsligt kände jag som ett fladder på vänstra sidan. Jag satt still och kände efter lite mer. Och nästan direkt kom ett till, mycket starkare fladder som faktiskt fick mig att hoppa till. Det var en sådan konstig känsla, inte alls som gasbubblor. Eller jäkligt stora sådana isf. Jag undrar verkligen om det var bebis som gav mig den finaste födelsedagspresenten jag kunnat önska mig? Är fortfarande inte säker, men hoppas :) Sedan fortsatte det tills jag gick och lade mig men inte alls lika tydligt. Hmm jag undrar... ;) 13+6 idag.

Idag tvingade jag med Andy att gå och kolla på lite söta kläder till lillen. Vi gick till H&M, Debenhams och M&S och jag måste säga att jag blev väldigt besviken. Det fanns knappt några neutrala kläder what so ever! Allt var antingen för pojkar eller för flickor och det lilla som fanns som neutrals var i princip bara vitt. Jag vill inte att min bebis bara ska ha vita kläder. Hallå, vart är fantasin liksom? Vi kom tillslut fram till att det nog är mycket lätatre att ta reda på könet på bebisen. Vi får väl se hur det blir när vi kommer till det. 

Jag hittade iaf EN pyjamas (eller vad det nu är) med aningens lite färg på. Så jag är glad att jag gjorde min första bebis-shopping idag :)

Efter en vecka i Sverige (direkt efter möhippan) och sedan direkt till Malaga har det varit ett par upptagna veckor här nu. Men nu är jag tillbaks. 

Jag kom hem från Sverige på måndagen, på tisdagsmorgonen var detd ags för mitt 12 veckors ultraljud här i England. Vi fick se vår lille bebis igen som vinkade och som sprattlade och hoppade i min livmoder haha. Det känns fortfarande inte verkligt. Jag har desperat försökt känna hen sparka därinne men inte ens i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig hur det komemr att kännas när det händer på riktigt.

Magen har börjat växa men jag har också ätit vääääldigt mycket nu på semestern så jag vet inte om det är pga av det. MEN, på ultraljudet fick vi ett nytt födelsedatum för lillen, nämligen 30 oktober <3 Längtar :)

Det ebtyder att jag idag är 13+3 och är nu i andra trimestern! Wohooo. Andy och jag kollade på barnkläder i Spanien. Det var såå mysigt, fast jag tror jag gillade det mer än Andy. Men han lovade att vi skulle shoppa på riktigt nu när vi är tillbaka i UK. Han har börjat kolla på barnvagn redan och på flyget läste han en biltidning. Jga trodde ju att de var en av hans vanliga biltidningar men när han visade mig så var det "Ultimate family car guide" han läste. Gulleplutten, han älskar vekrligen sina bilar haha.

 

 

 

Idag är det sista dagen i Norrköping för imorgon åker jag hem. Andy åkte ju hem i trosdags men vi fick väldigt mycket gjort de här dagarna. Beställde bröllopstårta, provsmakede menyn, beställde blommor och DJ. 

Sedan A åkte hem har jag bara umgåtts med mamma o Jacob och njutit av att vara ledig. Igår fikade jag hemma hos Isabelle och fick träffa hennes 9 månaders gullunge. Det är så sjukt att vi har blivit såhär "gamla" och skaffar barn och gifter oss nu :)

Nästa vecka har jag mer att se fram emot. På tisdag är det nämligen dags för ultraljud. Nu har ju jag haft ganska många ultraljud redan men det här är det riktiga! Där de ska bestämma förlosnsingsdatum etc. Ska bli såå kul. Och äntligen kommer A få se den lille röra sig därinne, det är sådan skillnad nu från vad han såg i vecka 7.

Senare samma dag så åker vi till Malaga och semestrar i tre dagar. Ser fram emot det jättemycket. Jag kan behöva lite "down time" nu innan det är dags för sluttentor :)

 

 

Här provar A bröllopsvinet och jag provsmakar kranvattnet ;)

 

Åååh jag är så glad och lättad. Idag fick jag äntligen tid på Lovisakliniken för ultraljud och allt var helt perfekt därinne. Mamma var med mig och vi såg bebben röra sig för fullt därinne. Läkaren sa att jag är 12 veckor (11+6) och att bebben är 5cm. Missfallsrisken från och med nu är väldigt mycket lägre så nu ska jag banne mig sluta att oroa mig och istället njuta för fullt av att jag är gravid och att jag mår såhär bra fortfarande. Yes! Jag är så lycklig. Det har verkligen gått upp och ner och många säger att jag får helt enkelt vänja mig vid att oroa mig för mitt barn. Det kommer aldrig att förvinna utan denna oro får man lära sig att kontrollera.

 

Hallå, jag har en bebis i min mage, är inte det helt sjukt?! Och helt fantastiskt <3 Åh min lilla bebis, jag undrar hur du kommer se ut.

 

Ps. Tack för stöttande kommentarer och hälsningar, det värmer.

Jaa som ni nu vet så slutade möhippan på akutmottagningen. Det låter nog lite mer dramatiskt än vad det egentligen var men det hela började med lite lätta blödningar på fredagen. De avtog lite framåt kvällen men sedan på lördagsmorgonen (möhippe-dagen) så började det igen. Det var blod på pappret varje gång jag gick på toa. Självklart blev jag ledsen och orolig men skulle inte låta det försöra min fina dag så det glömdes bort emellanåt då jag hade så fantastiskt roligt. Men senare på kvällen blev det mer och mer och tillslut brast det för mig. När jag gick på toa på karaokebaren så var det som mest blod och då började jag gråta och sa att jag nog tyvärr ville åka hem nu. Vi hade ju hållt igång sedna kl 10 på morgonen så även fast klockan bara var 23 så kändes det som typ två på natten.

Andys syster tog tag i mig och sa att om du är orolig ska du åka till akuten. Då bestämde jag mig för det och jag, mamma, Andys mamma och syster tog en taxi dit medans alla andra åkte hem. Väl på akuten tog de blodprov och urinprov. Sedan fick vi vänta. Och vänta och vänta. Tillslut fick vi se en doktor som sa direkt att han inte specialiserade sig på sådana här saker men att han skulle göra sitt bästa. Han kände på magen som inte var särskilt öm sedan ringde han till mödravårdsavdelningen. De sa att jag måste se en doktor på måndag morgon. Jag sa att jag skulle åka till Sverige då och de rådde mig att antingen se till att jag får se en doktor i Sverige på måndag eller ställa in resan.

Kl. 3 på natten kom jag hem, helt slut. På söndagen kände jag mig ändå lugnare. Blödningen hade minskat och jag  hade så roligt och umgicks med familj och vänner. 

Jag bestämde mig ändå för att åka till Sverige på måndagen.

Väl här så fortsatte blödningarna och jag ringde jag 1177 och pratade med en barnmorska som sa att jag skulle ringa kvinnokliniken på tisdag morgon för att få en tid samma dag. På tisdagen ringde jag kvinnokliniken och fick prata med den sämsta barnmorska (eller vad hon nu var) någonsin! Hon sa åt mig att försöka att inte oroa mig, får jag missfall så får jag missfall. Det är inget jag kan förhindra eller göra nåt åt, det är bara naturens gång. Men hon kunde inte boka in mig för ultraljud eller med en doktor bara för att jag blödit i fem dagar. Så där lämnade hon mig. Ovetandes och oroad som fan. Kul.

Nu försöker jag att ringa en privat klinik i Norrköping för att försöka få en tid denna vecka. Annars får jag vänta tills på tisdag då jag har min 12 week scan i England.

 

På nåt plan så tror jag ändå att allt är ok där inne. Visst jag har blödit men bebisen har inte kommit ut iaf för det skulle jag ha märkt. Och det har inte forsat blod utan bara varit lite i trosan och på pappret liksom. Men ändå så är jag orolig för att den inte lever därinne längre eller att någonting är fel eftersom det bara fortsätter att blöda. Så just nu är det lite jobbigt. Men vi har en massa bröllopsgrejer att fixa nu när vi är här så jag försöker fokusera på det. Livet går vidare, vi ska gifta oss och om det nu är något fel så får vi väl försöka igen. Men förhoppningsvis är allt fortfarande ok därinne. 

 

Ojojoj vilken underbar, helt fantastistiskt rolig möhippa jag fick. Mina älskade tjejer hade ordnat så fint för mig och det blev överrskning efter överraskning. Jag hade så himla roligt och det var så kul att vi blev så många :)

 

Först var det brunch hemma hos Swedish House Mafia och där fanns allt man kan tänka sig att äta. Till och med svenskt godis hade de importerat!

 

Jag och fina mamma

Här är magen. Tycker den ser enorm ut!

Tänk att jag är i vecka 12 nu, de är ju helt ofattbart. Det gick väldigt fort när man fick hoppa fram en vecka. Men jag förstår ändå inte hur det kan stämma då jag var helt hundra på när jag hade min ägglossning. Kanske bara är så att jag ätit lite för mycket snask så lillen växt lite för fort haha. 

Igår trodde jag att jag kunde känna den röra sig lite därinne. Det kändes som ett litet flicker, eller som små små bubblor därinne. Men det är nog för tidigt för att känna nåt nu, det var säkert bara gas. Men jag längtar tills man känner på riktigt. Tror jag har fått en pytteliten bula där nere på magen också. Fast jag ser inte alls gravid ut. Bara som att jag ätit en väldigt stor måltid.

Ska ta bild imorn bitti och visa för nu har jag precis ätit frulle så nu är den bara uppblåst.

 

Imorgon kommer mamma och några av mina närmaste vänner hit och hälsar på över helgen. Åh det ska bli så kul! Lägger upp bilder på möhippan här sedan också. Can't wait!

 

 

Ojojoj, här har ni en lycklig tjej :D Jag fick ju gå på ultraljud på skolan idag då de hade ett seminar för läkare om ultraljud och jag skulle vara patient.

Jag fick se bebisen igen som rörde sig som bara den där inne. Den hade växt en hel del. Hela 4cm är den nu och de sa att jag var 11 veckor och inte 10 som jag trodde :)

Det var så himla kul att se mitt lilla hjärta därinne. Ååååh jag är så glad! Här är den, lillen, som ligger och spretar med benen <3

Jepp, imorgon är det dags för första besöket hos barnmorskan :D Jag har ingen aning om vad som kommer hända men jag skulle gissa på att de väger mig och tar blodprov. Har jag tur så får jag lyssna på bebisens hjärta med en doppler.

En annan sak jag har haft tur med är det som hände häromdagen. Ja, inget märkvärdigt egentligen men då jag gör min praktik på en stor kiropraktorklinik där de även lär ut diagnostiskt ultraljud och gör vanliga ultraljud för gravida så var det så att det skulle ha en kurs för läkare om hur man gör ultraljud. Och de behövde patienter att öva på, särskilt gravida patienter :D Så på tisdag ska jag få en till scan av min lilla plutt! Längtar och håller tummarna att allt fortfarande är som det ska där inne.

 

En annan sak jag längtar efter är att mamma, Erika, Birgitta och Märta kommer hit nästa helg för då är det nämligen min möhippa! Jippie!!! Jag har ingen aning om vad som kommer hända då allt är planerat av mina fina bridesmaids men jag är säker på att det kommer bli jättekul. 

 

Så nu är de verkligen mycket att se fram emot. En veckas jobb kvar, sedan möhippa, sedan Sverige och sedan Malaga i några dagar. Hoppas det gör att tiden går fortare fram till den magiska 12-veckorsgränsen <3 

Idag är jag 9+5 :D

Mamma och pappa :)

 

Alltså jag inser att den här bloggen mest handlar om mina toalettvanor men jag måste bara berätta att jag äntligen har hittat räddningen...Prune Juice! Hej vad det går nu ;)

Jaa ni. Idag har det varit upp och ner kan man ju säga. Ena stunden är jag överlycklig över mitt liv och min situation. Vi väntar vårt första barn, vi gifter oss om 123 dagar, vi ska köpa ett hus, mamma kommer hit och hälsar på för att vara med på min möhippa etc. Nästa stund känner jag mig bara gråtfärdig. Nästan som att jag är lite overwhelmed av det hela. Jag är rädd för att få missfall, känns som att vi aldrig kommer hitta ett hus, jag känner mig tjock och uppsvullen, jag är full av finnar och jag äter alldeles för mycket bröd.

Är bara så trött på att orora mig. Andy har berättat den goda nyheten för sina kollegor nu och igårkväll kom han hem och berättade att en tjej hade sagt att hon hade haft fem missfall. Jaha? Vill jag höra det när vi berättar att vi är gravida? Som om jag inte är orolig nog som det är, måste du slänga det i mitt face då? Aaaah det var tur att jag inte var där när hon sa det för då vet i fan vad jag hade gjort. Min stubin är väldigt kort just nu har jag insett.

Vill bara komma förbi dessa jävla 12 veckor :(

 

Men on a positive note så kan jag iaf drömma om och längta efter vår stora dag som närmar sig med stormsteg.

 

Här är kyrkan vi ska gifta oss i Norrköping