Jaa imorse var jag ju och träffade doktorn för första gången för hälsosamtal. Jag nämnde att jag haft ganksa svåra smärtor i buken till och från i någon vecka. Hon kände på magen, som var lite öm, tog urinprov och skickade mig sedan direkt till sjukhuset för att få ett tidigt ultraljud.
Jag freakade ur och blev jätterädd och ledsen. Gick hem för att väcka Andy som hade jobbat nattskift och ringde vänner och grät i förtvivlan.
Andy förljde med mig till sjukhuset och väntan i vänterummet kändes som en evighet även om vi bara var där två timmar. Vi fick göra ett vaginalt ultraljud. De sade att jag inte hade ett utanförhavande skap eller vad det heter (ectopic pregnancy iaf) vilket var skönt att höra. Det var det jag hade varit mest orolig för att det var. Sedan sa hon att det var för tidigt för att se bebisen, man såg bara en ring som var the yolk sac (vet ej svenska ordet) så hon sa att jag ska komma tillbaka för ett nytt ultraljud om två veckor, alltså 19:e mars.
Det var skönt att höra att allt såg bra ut än så länge iaf men fy vad rädd jag blev när läkaren sa åt mig att åka till sjukhuset, utan nån som helst lugnande eller tröstande ord till mitt rödgråtna ansikte!
Nu känns det iaf bra, men det kommer bli en lång två veckors väntan!
Eftersom jag hade ringt in och sjukskrivit mig efter läkarbesöket hade jag resten av dagen ledigt så jag passade på att följa med Andy till Southampton där vi hade en house viewing. Det var ett jättefint, stort hus som ligger jättenära till A's jobb och vi älskade det! Så nu har vi lagt ett bud :)
Den här dagen var verkligen upp och ner. Nu är jag helt slut och ska bara chilla resten av kvällen. Tycker jag förtjänar det.
Kram på er