Livet förändras
Idag är det tredje dagen jag har varit hemma med Linn och Andy har varit på jobbet. Det har gått väldigt bra hittills måste jag säga. Andy jobar ju skift så idag började han vid 13 och slutar vid 22.30 typ. Det känns lite ensamt nu såhär framåt kvällen men imorse var de underbart för då kunde jag passa på att ta en lång dusch medan han passade Linn.
Det känns lite som att jag äntligen börjar komma in i mammarollen. De första två, tre veckorna var det bara survival typ. Jag skulle läka där nere, bröstvårtorna blödde och gjorde ont, sov typ 2-5 timmar per natt, skulle komma ihåg att ta mediciner, ta hand om hushållet etc (dock fick jag mycket hjälp med det tack vare Andys o min mamma) och så ta hand om en liten bebis på samma gång. Allt var nytt och det var tufft även om det självklart var underbart på samma gång.
Jag kunde gråta av lycka och kärlek när jag tittade på min fina Linn. Det kan jag fortfarande. Och nu äntligen börjar de andra bitarna att falla på plats också. Amningen går jättebra, jag kan gå promenader igen, även om det fortfarande är ömt därnere, jag behöve rinte ta smärtstillande mediciner längre, ibland sover Linn 5-6 timmar i sträck på natten vilket gör under för hur jag mår dagen efter. Nu äntligen börjar jag få pli på denna nya livsstil.
Det känns jättebra och den bästa stunden på dagen är på morgonen när vi vaknar och jag lägger Linn bredvid mig i sängen och så ligger vi bara där och myser och jag kan lukta på hennes underbara bebisdoft :)
On another note dock, så är Linn väldigt orolig när hon sover. Hon gör mycket ljud och ser väldigt okomfortabel ut. Ibland när jag ammar så blir hon galen och skriker och letar febrilt efter bröstet för att sedan dra sig undan så fort hon får tag på det. Och idag klickade det och gick upp för mig att hon måste ju ha oral thrush! Typ, svampinfektion i munnen på svenska. Hennes tunga är vit och har varit så i långt över en vecka nu men det har liksom aldrig klickat i min hjärna förrän idag. Så jag ringde health visitors flera gånger men det ringde aldrig tillbaka. Funderar på att ringa doktorn imorrn bitti istället. Hon måste ha någonting för detta för det kan ju inte vara kul att ha klåda i munnen hela tiden. Min lilla plutta. Gud vad jag älskar henne!
Andy tog det här kortet på mig när hon ammar. Bilden i förgrunden är ett foto på mig när jag var liten.
